0

jag blommar!

 
 
- cause i'm looking for a miracle -
 
Hello there. Jag är tillbaka och det känns som att jag har fötts på nytt. Under en väldigt lång tid kändes det som att jag levde jag någon annans liv och glömde bort mitt eget. Jag är tacksam över att kunna skratta, le och uppskatta saker på nytt.
Det har varit så mörkt i mitt liv att jag tillslut glömde bort hur lycka kändes. Varje leende var framkrystat. Varenda hinder i livet kändes meningslöst att ta sig över för på andra sidan fanns det ändå ingenting givande. 
Nu tar jag mig upp på morgonen utan att dra mig. Jag behöver knappt inte ens sömn om nätterna, och jag får inte ångest över att inte kunna sova heller. Jag går på tomgång och är mer motiverad till livet och till allt livet har att erbjuda än någonsin tidigare. Jag är bara så himla tacksam... 

Jag satte mig själv i positionen att vara inbunden tidigare. Jag hade inte behövt vara det. Jag gick in på fel fot för några år sedan och sen gick det bara utåt. Jag satte mitt förtroende i "hjälp" och tog emot den för jag trodde att jag bokstavligt talat skulle dö annars. Nu har jag varit utan denna "hjälpen" i nästan två veckor och jag känner mig bättre än någonsin. Med hjälp menar jag mediciner och övertalan att saker måste vara på ett visst sätt. Jag har brutit mig loss och jag vägrar att vara någonting jag inte är. Jag vägrar att låta mig själv bli hjärntvättad, manipulerad eller kastad i någon lejongrop.

Detta är ett nytt kapitel i mitt liv. En början på någonting. Och jag känner att saker kommer bli fenomenala. För första gången ser jag ett ljus och för första gången ser jag styrka i mig själv och vilja att strida. Jag säger hejdå till alla snabba fixar och mina ständiga verklighetsflykter.

- something else -

Ibland skapar man sig relationer eller hamnar i situationer där allting är rätt förutom timingen. 
Timing... Det får mig att tänka på alla vänner jag har haft genom mitt liv som fanns i mitt liv innan jag lärde känna dem. Jag hade inte varit lika nära dem ifall vi hade blivit vänner förut. Timingen var rätt när vi hittade varandra på riktigt. T.ex jag och min bästa vän Marcus har känt varandra sedan jag föddes, men det var inte förrän jag var 13 år som vi började umgås och bli bästa vänner. Innan dess umgicks han med min storebror och jag med hans lillebror. Det finns inget tvivel i mitt hjärta att han inte är rätt för mig som bästa vän. Okej, detta låter luddigt. 

Men, bara för att någonting inte funkar med en person betyder det inte att personen är fel. Man kanske bara träffades vid fel tidpunkt i livet. Jag har en mening som ekar i mitt huvud hela tiden..." Trust God's Timing"
Jag kan inte leva med att inte tro på dessa ord. Jag måste tro på att Gud har en timing för allting som händer och plötsligt märker man kanske att personen man är ämnad att vara med fanns i ens liv hela tiden, bara att tiden inte var inne eller rätt än. Man behöver inte vara fel soffa för någon bara för att man är fel för stunden. Man kanske bara träffades för tidigt i livet. Vid fel tidpunkt. 

Nu inser jag att personen jag har varit inte är personen som jag är. Jag har varit kidnappad.
Om jag hade vetat att det var så simpelt som att få lite perspektiv, självförtroende och att gå emot alla kedjor som håller mig tillbara så hade jag slitit mig loss för längesen. Jag har varit rädd, brusten, förvirrad, vilsen och helt bortkopplad från verkligheten. Detta har inte varit någon annans fel än mitt eget. Jag kämpade ständigt för att vara en optimal människa men misslyckades gång på gång för jag gjorde det på fel sätt. 

Så. Watch Out! Den riktiga Hannah Jamie Ericson har slitit sig loss från allting och är påväg att ta världen med storm. Jag blommar just nu. Jag känner att saker händer inom mig och mitt svartvita synfält börjar inta färg. 
Och jag bara rantar på. Skriver hur mycket som helst som säkert inte ens är logiskt eller läsbart för någon! Äsch dååå... I'm doin' this for me! ;) 

Ciao Baby