livetmedhannah.blogg.se

Jag är så hemskt ledsen att jag har gått M.I.A de senaste dagarna. Jag har haft totalt fullt upp och har inte funnit något tillfälle att sätta mig ned och skriva ett propert inlägg. Skolan förra veckan var helt GALEN och jag hade nog bara varit hemma en natt på hela veckan. Så när jag kom hem på fredagskvällen slocknade jag på EN gång (detta kommer från en person som har haft insomnia halva sitt liv). Så jag antar att hårt jobb är bra för mig, trots allt. 

På Lördagen firade vi min farmor och farfar som har varit gifta i 50 år! Det är helt fantastiskt hur två människor kan hålla ihop så pass länge, när jag knappt kan vara i samma rum som någon i mer än ett par timmar utan att flippa ur. ;) Det handlar om hårt arbete, kärlek, kommunikation och att verkligen lyssna på varandra. Jag har ett fantastiskt citat som jag hörde för något år sedan "A perfect marriage is just two people who refuse to give up on each other."

För första gången fick jag höra ljudinspelningen från deras bröllop. Det var speciellt kan jag säga. Att höra min farmor och farfar säga ja till varandra med ungdomliga röster och ingen aning om hur framtiden tillsammans kommer att se ut. Detta bröllopet och dessa löften ägde rum innan någon annan i rummet fanns eller ens var påtänkta. Att fira deras bröllopsdag satte verkligen saker i perspektiv. De har varit gifta i ett halvt sekel. De har bott under samma tak i ett halvt himla sekel. De blev tillsammans med den personen de skulle spendera resten av sitt liv med, varandra, när de var 14. När jag var 14 år var jag fortfarande kär i Darin...

Min gudson Elias är nog den roligaste personen jag känner. Jag kan aldrig vänja mig vid att han är en liten riktig person. Det är som att titta på en alien varje gång han gör eller säger någonting. Jag är säkert sjukt fånig men jag blir fascinerad av honom hela tiden, och han får mig att skratta åt vad som helst.
    Igår tog han tag i min hand och drog med mig till kaffemaskinen för att han ville kolla på när kaffet rann ner i kannan. Det var det häftigaste han sett. Jag frågade honom lite skämtsamt om han ville ha kaffe sen. Fyraåringar vill väl såklart ha läsk när chansen finns. Han sa med bestämt röst "Nej jag tycker inte om kaffe. Jag vill ha Té".
   TEEEEEEEEEE    !?!?!? 

Jag känner mig taskig som skrattar åt honom hela tiden, men det är så himla kul att en så liten person vill dricka té. Citronté, specifikt. Liksom, va!? xD  Sedan satt han bredvid min farmor och farfar och drack sitt té och talade med dem som om de var samma ålder. Så himla kul!

Weeeelll. Jag ska försöka blogga mer! OCH försöka att försöka släppa min lilla "anständighet". Jag är inte så himla tråkig som jag verkar vara i min blogg. Det ser ju försjutton ut som att jag inte kan släppa loss. 
Jag. Skriver. Som. En. Tråkmåns.
Så ni kommer få se mer av min personlighet ju bekvämare jag blir med hela det här bloggandet... 

So.

CIAO BABY